volleontherun

Vad nu? Ja det är sant, jag vart skjuten igår. I bröstet av en lirare. Men det är lugnt jag klarar mig! Nej men vi Tarantio:ar detta. Slutet visat nu kommer början. Idag är dagen vi lämnar Byron Bay, road trip upp längs med guldkusten, försöka scora en nöjespark (KUUUL) och sånt. Får se om bilen klarar sig dock. Igår vart Josie äntligen utskriven. Hon är uppe och springer och är söt som vanligt igen och jag, ja... jag är inte skjuten. Jag bestämde mig för att tatuera mig. Och nu är det gjort! Tog en timme och en kvart och det var det mest smärtsamma jag upplevt. Det finns ingen bra jämförelse och jag fattar inte hur ni som tatuerar er mer än en gång kan någonsin tycka det är värt smärtan. Typ när man har en hyfsat medicinkunnig kompis som ska hjälpa en ta bort en riktigt ond sticka så han tar typ en pincett och eldar så den blir "ren" och bara kör på. Gräver och drar i huden medan man själv förväntas sitta knäpptyst och blickstilla. Ja men nu är det gjort... och jag är jättenöjd! Inte så mycket bad på en vecka men som sagt... jag är värd vila efter den där smärtan. Så japp, nu är det i alla fall hej då Byron och hej Australian high ways!

Smärta in progress.. denna tog jag mot slutet för att försöka distrahera mig själv. Det gick inte så jättebra om vi ska vara helt ärliga mot varandra..

Resultatet...