Hanggliding, Sydney och red light district...

Vi gjorde det... vi spräckte 1000 kilometer på tripmätaren! Ty vi ankom till Newcaslte på natten efter att ha sträckkört 240 kilometer. Det kanske inte låter mycket för er veteraner (Kjelle) men jag har då aldrig kört så långt. Våran floorfiller CD som vi inhandlade för våran roadtrip fick bara spelas igenom två ggr för att den var så sjukt dålig. 
Men Newcastle verkade vara en ganska sömnig stad. Och i och med att Josie också skaffade sig litet bläck under hunden utnyttjade vi aldrig stranden som fanns där. Josie, den lilla pirayan, har tatuerat sitt fina och fillipinska mellannamn i nacken. Och det tycker jag var jättefint gjort. Vi bodde i typ nån gammal släktklenod från när Australien upptäcktes typ. YHAt i Newcastle var ett slott (men inget mot det vi bor i nu iiiiiiiiiiiiiiiiiiiih). Sista dagen i Newcastle tyckte vi att vi skulle vara så där häftiga igen. Jag hade fått för mig att glidflygning var coolt... och det var det! Gick upp för ett hög kulle till den högsta punkten i staden och sen stog dom där. Glidflygarna (?). Redo att hakas på oss och sen var det bara att kasta sig ut, som en fågel i skyn, vilken syyyyyyyyyyyyyn. Till oändligheten... och vidare! 
Gled omkring där uppe och såg staden från cirka 20 meter över marken som var cirka totalt 30 meter över havet. Coolt coolt... finns en hel skvadron med bilder men en trött och urladdad kamera vill inte ge oss dom just nu. Laddar den inatt dock. Efter en krashlandning med mitt lilla flygplan (det var min tandemlärares fel.. hrmm.) senare så var det iväg mot Sydney. Missade avfarten två gånger men till slut hittade vi in. Åkte över mäktiga Harbour bridge och såg Operahuset litet gran men ska gå och se den up close nån dag. Vi råkade bosätta oss på Evas backbacker i härliga Kings Cross som Josie så fint påpekat är sydneys red light. Härliga människor överallt dock. Knarkare, horor och en och annan hemlös. Fina grejor. 
Vi hade också turen att ha parkerat under hela sydneys duvtoalett i cirka två timmar vilket kamoflerade bilen till en fågelbajshög utan dess like. Men nu har vi flyttat. Det tog oss en timme att hitta hit till Sydney Central YHA (ligger cirka 1.5 kilometer från Evas) och det är ett palats i hostelvärlden. över 500 sängar, nio åningar och den softaste loungen vi stött på (tillochmed bättre än Amaranten på alla dagar utom tors, fre och lör). MEN bilen fick inte vara med längre eftersom det är fullständigt omöjligt att köra i denna stad. Så efter ytterligare en och en halvtimmes letande, lyckades vi lämna tillbaka bilen en vecka tidigare. Fick dock tillbaka litet pengar på det, MEN vi fick betala hela jävla självrisken på grund av min lilla backskada på 2500$. Får dock tillbaka llt till slut eftersom jag är försäkrad tack vare mitt kreditkort! Men imorn kommer det bilder ska ni se. Nu ska vi chilla i våran 400 kvadratmeter stora lounge! 

Vi har två bloggar för att ni alla ska tävla om vem ni älskar mest så klart! Den som har minst komentarer varje vecka får bara äta nudlar i fyra dagar. CIAO MISS YOU!

Ilska, copycat och fulare än min...


... fy fan ... MEN JAG SÅG DEN FÖRST JUUUH!

Helvetescyklar, kamelstrand och Ozzie Pozzie...

Nu är vi en bit längre söderut som nämnt av min käre resekompanjon.Nämnligen i tidigare nämnt Port Macquarie, cirka 140 kilometer från Yamba. Efter att ha sökt efter hostel i nån timme slog vi oss ner i det sömniga lilla vandrarhemmet Ozzie Pozzie 100 meter från turistinformationen där vi först ankom till. Stället är lugnt, soft, och hyfsat billigt. Bor för 70$ natten så 35 var typ. Bor här tills imorgonbitti då vi rör oss ännu närmare slutdestinationen Sydney innan vi ger oss av mot Asien igen (jag längtar). Nackdelen med stället är människorna. Otroligt osköna gäster, och nån gubbe som typ är manager eller något som är snuskig och sträng. Obehagligt tyckte jag. Vi tänkte att vi skulle hyra de så kallade "mountain bikes" som Josie hade sett men istället fick vi två riktiga orginallcyklar. Skulle inte förvåna mig om det var gubbens första cyckel och dess föräldercyckel. Riktiga skitcycklar är vad vi fick. Bakåtbroms med paj handbroms, ingen klocka, knappt några reflexer och inga lysen. Gnisliga och alltid inställda på typ 26:ans växel. Totalt cyklade vi i denna san Fransisco-wannabee till stad cirka 2 mil framochtillbaka till lighthouse Beach och hostelet. Vi skulle till den stranden för att rida kamel men när vi väl kom dit så verkade det inte lika kul så vi sa att vi skulle komma tillbaka imorn (idag) men ack. han lär stå ensamen idag. När vi väl skulle cykla hem märkte vi att ag lyckats tappa bort cyckelnyckeln till Josies lås. Arg och törstig begav jag mig utan lycka för att försöka hitta nyckeln igen. När vi till slut insåg att vi måste försöka klippa låset letade vi förgäves efter någon som hade verktyg. Vi hittade till slut en slags knipstång som vi lyckades knipsa av handbromssladden med och lite snyggt sätta tillbaka den så det inte såg ut som den var av (den fungerade ändå inte). Idag ska vi boogieboarda och chilla strand. Här kommer lite bilder till er alla som utlovat!


Här har ni en snygging mot en snyggbakgrund...


Heta kameler på stranden här... bajsar i en liten påse som dom har knuten mot svensen...



Jag, smal och leker modell...


Jag igen, skitsnygg i hjälm!


Och jag en sista gång, kung av små ögon och kjesare av kisning!

Starka strömmar, tråkig film och äckligt smaskande...

Idag har vi surfat litet. Hyrde brädor här hos vårat trevliga hostel för tio dollars stycket och begav oss till stranden här brevid. Varm dag idag. Jättestora och bra vågor om man visste var man skulle stå och när man väl hittat sitt sweet spot så var sweepen för stark så man flyttades mer och mer till vänster. Till slut var sweepen så pass störig att man måste lägga sig på brädan och vänta på att skjutas in mot stranden och börja om. Och ack, när jag skulle skjuta på Josies för att komma in hade bandet som förbinder brädan med foten (hennes alltså) virat runt sig runt min överarm och när vågjäveln kom snörptes det runt armen svinhårt så både min arm klämdes och Josies fot sträcktes. Respekt ska man visa mot vatten. Annars har vi mest softat, köpte vindruvor, äpple, Josies rissnacks och litet chips inför imorn. Åker förmodligen till Port Macquarie imorn ch det ligger cirka 170 km härifrån så vi har en bit att åka. Vi skulel ha kollat på en film ikväll (Thick as thieves) men Josie somnade och jag kollade klart på en skittråkig ohc långsam film. Och nu sitter jag i common room medan Josie sussar och en vidrig gubbe sitter bakom mig med typ gröt eller bönor eller något annat äckligt och skalat. Hans smaskande låter hemskt. Och det är stressande att av de ätta sofforna som finns i detta rum, valde han soffan snett bakom min, så han tittar in i min display och min profil medan jag inte kan se honom... 

vart tog alla bider vägen? Ja juste, jag kanske lägger upp bilder igen om folk kanske kan kommentera LITET också...

Rafting, dyrt sjukhus och blöta skor...

Min vänsterarm har typ börjat krångla litet. En liten smärta i armen har börjat, typ som växtvärk och i och med att det är just DEN armen tyckte jag att sjukhus vore en bra idé. Såå... kommer in på Coffs sjukhus, bemöts av typ någon administrativ människa som säger att jag behöver mitt pass, inga priblem, går tillbaka och hämtar och sen när jag kommer tillbaka tar en sjuksköterska in mig för intervju, blodtryck och sånt. Han frågar vad det är för problem och allt går bra och han verkar sympatisk nog. Helt plötsligt kommer administrativa surkärringen tillbaka och r sur på en tjej som kom försent men skiftar suddenly ämnet till mig. Hon är tydligen otroligt arg på sjuksköterskan för att han tog hand om mig eftersom det inte är en skada eller sjukdom. Och detta skäller hon på honom cirka två meter ifrån mig och pratar om mig som om jag vore ivägen, dum i huvet och bara larvade mig. Han frågar "do you want me do tell him?" varpå hon säger "no I'll tell him" och går två steg närmare och tittar ner på mig där jag sitter på en sjukhussäng. Hon förklarar, eller mer pratar ner till mig, att jag inte bara kan resa runt och utnyttja att det är gratis för att det är en skada som jag redan hade och inte en skada som skett eller en sjukdom som jag fått. Jag satt där och kände mig dum men ville ändå träffa en läkare.Så efter ett läkarbesök, blodprov och röntegn fick jag vet atta inget var fel. MEN 65 +65 +65 dollars senare fick jag gå därifrån.  KUUUUL!

Och idag då... upp klockan halv sju för att åka till våran forsränning. Vi ankom vid typ 9 och sen var det safetytalk, och sen bara rätt ut i forsen. Läskigt som fan, kallt vatten och eftersom de enda skorna jag hade med mig var mina riktiga skor så vart dom HELT blöta. Men det var sjukt roligt! Vi åkte ner för cirka nio kilometer. Vi stötte på en spindel med en (utan överdrift) storlek av min högerhand med utspretade fingarr, tre ormar (alla väldigt giftiga enligt våran guid) och två vattendrakar. Vi var OOOTROLIGT nära på att ramla i allihopa, men vid ett tillfälle var vi tvungna att hoppa i vattnet för att leda flottarna. Tre meter hopp ner i forsen för att flyta cirka 20-25 meter i vattnet. Bottomline, otroligt roligt var det, skulle lätt göra det igen!

Nu ska vi äta äcklig Macca's... SEE YA

Hyrbilstrubbel, Coffs Harbour och rafting...

Jaa.. jag och bilar. Vi hade precis slitit djuren ur oss på våran kajaktur på 5km i floden vid staden Yamba och jag skulle parkera. Ack, pelaren tyckte annat och tvingade in sig i mitt underred till bil och bucklade till den litet. Summan 2750¤ passerade framför mina ögon ty den är självrisken. Sekunder övergick till minuters frustration över min klantighet och jag skulle ringa Europecar roadside assist. Fru Fortuna klev i vägen igen och sa precis efter jag kommit fram (jag väntade i 6 minuters kö innan) YOU HAVE NO MORE CREDIT och la på luren åt mig. Tack sa jag. Men jag pratade litet med receptionen där och han tipsade om en plåtslagare (tror jag? eller nån typ av bilmeck) som jag skulle se. Åkte till honom, han sa att han kunde fixa det så det inte såg ut som att något hänt för 400¤ men att bilen också inte skulle kunna vara klar fören om en vecka. Så jag sa nej. Då ringer jag American Express som gör min dag gebnom att säga att jag är försökrad för sånt här och att så länge jag ligger ute med åengarna, får jag allt tillbaka sen! Yippy tänkte jag! Så nu när det var avklarat, tog vi siesta resten av dagen och reste resten av morgonen därpå och nu är vi i CoFFs Harbour (stavade fel sist). Bor på ett YHA vid hamnen typ, mysigt och billigt. 

Imorn har vi bokat att vi ska rafta (forsränning) så det ska bli jefligt spännande. Idag försökte vi åka till stranden men då började det SPÖregna i en kvart så vi satt i bilen och läste istället. Japp...

Beach, hard choices och Byrons pizza...

Stranddag igar.. sprang in i Felix, eller rattare sagt Felix sprang in i vattnet kring mig. Konstigt anda att manniskor man kanner ar halva varlden langt bort de med. Efter att ha checkad ut imorse var det dags att bestamma vart vi skulle... Det tog sitt lilla tag. Uluru eller Cough Harbour? Uluru + 5 dagars konstans bilkorning for att komma DIT och sen samma visa hem. Medan Coughs ar 6 timmar... gmm... till slut vart det Coughs. Blir for stressigt annars, men nu ar vi i Byron Bay for ett pizzastopp pa den basta pizzerian ever. Legends mitt i smiten kan jag verkligen rekomendera. Ta en pepperoni-cheese sa ar allt klart sen!

Ska val kora vidare snart. Svart med en manuell har jag markt, lat man blir av att kora automat for lange. Jag saknar att kunna skriva a, a och o... suck..

Sydney snart ocksa... HEJ DA!

Strul, strul och mera strul...

Pratade med mekanikern imorse... det skulle kosta 330$ att reparera bilen med en andrahandslosning. Sa vad gora? Vi sa hej da till Roxanne och lamnade henne. Tur att regrestrestringen inte var pa mig utan allt som visade att bilen var var var en liten papperslapp som jag har i min ficka. Vi hyrde en bil istallet (gulp vad dyrt) men jag tyckte det skulle vara roligare att kora i egen takt utan buss och sa...

Surf idag igen! Ser fram emot vagorna... saknar er dar hemma! Af Ugglah ager!

Denskarna, sol och biltrubbel...




SOLEN HAR KOMMIT IGEN!

Som jag skrev sist har biljaveln gatt sonder igen. Jag skulel fickparkera och som resultat lyckades ratten hoppa ur nagot sa nu snurrar bara ratten runt och runt utan att hjulen ror sig. Styraxeln ar okej men formodligen ar det styrladan (vaxelvaljaren) eller ratten i sig som ar trasig. Forhoppningsvis inget allvarligt men vi var tvungna att bogsera skrapet... 80$ och da har ingen ens kollat pa den. Spannande...

Vi fick nya roomies i forrgar. Ett danskt par vid namnen Michael och Sofie. Otroligt trevliga manniskor. Satt och pratade hela kvallen men de skulle  aka till Brisbane idag sa vi far se vilka som dyker upp i rummet idag. Vi bytte i alla fall Facebook sa vi far se om vi traffas igen i rfamtiden. Och SOLEN har kommit igen! Vi surfade och stekte igar och stekte idag. Fick aven mess om att Felix kommer till Surfers. Spannande spannande...

Ska lagga upp litet bilder men postar upp det har forst. Hopp






Josie ser sa himlaste liten ut brevid megabradan!



Chill on the beach looks like this...



En snygg surfertjej ser ut sa har...




Och en kisande Daniel ser ut sa har...

Nya surftag, chillkväll och rattstrul...

Surfade igen idag, gick bra... vi tar det lugnt... men ratten på bilen har pajat. Bilen står snettparkerad och ratten svarar inte längre... suck.. men ändå!

Misslyckad surfutflykt, roomies och Macca's...

Jaha då har vi bytt boende igen... Nu bor vi på prestigefyllda och femstjörniga (vem vet?) Surfers Paradise Backpacker Resort. Vi bor i en liten lägenhet tillsammans med Dolph Lundgren, Mister X och Hurtbulla. Tre holländare vad jag förstår. Och vi delar kök, badrum och toalett... och pinsamma och tysta konversationer. I alla fall jag med Drago (Dolph Lundgren).

Vi Försökte gå upp tidigt och surfa idag men ack... regnet och världen ville annat. Cyklonen har fört med sig pissvädret som Gud glömde. Och vi satt i vår smutsiga bil vid strandkanten och stirade blint ut i rasande hav genom vår nerbajsade ruta. Vad göra? Som vi alltid gör... tröstar oss med Macca's (Makkdånals). Satt och njöt av Free WiFi tills datorns limit tog slut och då åkte vi till nästa McDoanalds! Bildbevis på våra surfeskapader kommer nu btw... Nu sitter vi på internetcafé och hungrar.. snart blir det hem för matlagning och tvättvikning! Spännande, även utomlands kommer man inte undan vardagssysslor.

Ha det bra hemma så får ni litet bilder att sukta med..

Hopp


Daniel når Nirvana!


Världens godaste glass... Köp hem till Sverige?


Josie i mjölkdjungeln som är Coles


Jag är asball och står och surfar! typ...


Men innan jag var cool fick jag lära mig krypa...



Medan Josie alltid är skithäftig!

Surflektioner, harbourtown och regn...

Nu har vi blivit ascoola. Surflektioner i sig är ju inte ashäftigt eftersom det ska komma natural om man är pissball men vi tog lektioner ändå. Så nu kan vi basics till the way of surfing. Och det var svinkul! Det kommer som sagt bildbevis på hur awesome vi är (stod NÄSTAN upp) men man fick bilderna på CD och eftersom våran mäktiga resedator saknar läsare får vi fixa ett internetcafé och lägga över på så vis. För att kunna fortsätta surfa tyckte vi att vi skulle ha såna där heta tshirts så vi åkte till Harbourtown igen för att leta upp lite sweet deals på såna. Billigare blev det än om vi hade köpt av surfskolan i alla fall. Och nu verkar det som att cyklonens blåst och regn slagit till här. Visst det har blåst litet i några dagar (ochmed litet menar vi storm) men nu ser det ut som det regnar överallt, vi vet inte riktigt vart vi ska. 

Suck... föhoppningsvis hittar vi ett trevligt boende med bra strand så vi kan fortsäta vår ashäftiga hobby...

CIAO


Jag, cool och livsfarlig!



On request, den feta rumpan på Roxanne!

Skitinternet, casinovinst och sleepdisorder...

Yepp... sitter just nu pa det samsta internetkafeet ever. Vi kan inte ringa tackvare de horlurar som delas ut ar alla trasiga, jag kan inte ladda hem nya filmer for man inte far installera nagot och det ar en allmant skitig dator det har. Inga aa ae eller oe heller...

Igar var vi pa jakt efter Casinot har i SUrfers... efter att ha blivit helt felskickade forsta gangen, till Coolangata av hotellmannen (mannen i hotellet) vande vi och markte att det lag cirka fem minuter fran varat hotell. Val inne var vi psyched over parkeringsplats och stamning. Leggkontroll. Vanda. Hamta Josies legg. Komma tillbaka! Val inne satter vi grtansen pa 100$ att spela for. Det tar ett tag innan jag vagar mig in i nagot game men till slut ar det Blackjack som galler... Win som eloose some, hamnar plusminusnoll pa Blacken och ror mig mot Sic Bo (tarning). I slutandan hamnar vi 50$ plus! woho! Jag antar att Josie kommer skriva nagot roligt om huyr jag gjorde bort mig inne pa casinot sa jag lamnar det till henne. Efter det var vi pa jakt efter mat i en timme med Josies hogklackade utan resultat i osakra SUrfers. En kille drog gaffel mot mig men det var bara en fyllegrej... kanner mig anda osaker har.

Idag sov vi till tolv, at nudlar, kolalde film somnade vaknade vid halv sex igen... nu e vi har nu e vi har...

Jag lackar pa denna dator! ARGH!

Hors senare!

Dream world, shoppingstad och Surfers Paradise...

Japp då var vi här i alla fall. Efter att ha väntat på besked om bilen visade det sig att kylarkåpan (ord?) hade en spricka och detta gjorde att trycket inte bevarades och kylarvattnet kokade över och hade smält säkringen till bilens fläkt i bildatorn. Fixat och nyköpt kåpa = 40$... inte så farligt! Fyllde på bromsvätska och bromsarna fungerar bättre, så nu ser jag inga större problem med bilen längre... smutsig visst men den går! 
     Igår var vi på Dream World, en nöjespark strax utanför Surfers. Sjukt roligt, sjukt varmt och överprisat vatten! 3,80 för en 600ml vatten. Rån säger jag. Vi åkte det mesta i hela parken. Inte fritt fall dock, once is enough. Log Ride, the Claw, raftingliknande, bergochdalbana och min favorit, Tower of Terror. I princip en 100 meter lång raksträcka och sen en nittio graders uppförsbacke 30-40 meter upp och sen fall baklänges hela vägen. Toppfart 160km/h. Det hela var över på 25 sekunder men ack så häftigt. Såg även krokodiler, koalor, kängurur, dingos, emuer, ödlor och skumma fåglar. Ja riktigt kul var det...

Idag åkte vi till en outlet utanför stan. Kan itne riktigt säga att det bara är ett shoppingcentrum, det är typ som om man byggt affärer i hela Fruängen, överallt. En egen stad typ för att citera Josie... som nu är frisk! YIPPI! Idag köpte hon en ny bikini så hon ska se snyggast ut på våran surfskola som vi ska kontakta imorn. Ska chilla ikväll... är trött och ska ringa hem nu... 

SEE YA


Här äv vi när vi åker bil... jag är inte häftig..


Motorcoaster, coolt koncept men man trodde det skulle vara läskigare


Jag och min nya bästa kompis!



...


Jag och lille Joey..


Feel the awesomeness of the triple cheeseburger


Bara en cool bild... tagen av Josie (puss älskade)



Ja, Josie sitter nu i fängelse... 2 år kvar men det ser ut som hon rymmer...

Kylaren, hjälpsam alkis och hat...

Yes... vi kom cirka, 40km... Ratten kändes konstig, bilen drar litet åt vänster med det är lugnt, kan jag alltid kompensera. MEN jag kan inte göra så mycket när vi kommer in till Tweed Heads, eller rättare sagt fem kilometer innan Tweed Heads, och ser att motorhuven början spotta ur sig litet rök. Så jag panikstannar i en liten rondell (utanför en rondell, inte i vägen för trafiken) öppnar huven och ser att kylarvattnet kokar. Kul tyckte jag inte det var. Stod och lät den kyla av sig, fyllde på med nytt kylarvatten och satte fart mot en mack. Samma problem efter ett tag men kom till macken. Tidigast imorn kunde han kolla på den så vi skulle sätta av för att hitta boende. Fylle by the way upp bromsvätskan som mycket riktigt var snustorr. Nästan... hann till ett hotell där det var fullbokat men hotellet brevid hade plats, så jag skulle bara vända med bilen för att lasta av... men ACK! Nu börjar det lukta konstigt och bilen började låta skummt plus att den inte svarade så bra och en ny slags rök började komma upp... Jag får panik, backar från rödljuset in på en campingparkering, och stänger av och öppnar huven. Motorn ryker den här gången och det har jag för mig är mer problemfyllt... men det hänger ju igopp med att kylaren inte fungerar. Efter att ha låtit den coola av sig i cirka 30 minuter, försöker vi ta oss till macken igen. Ser hut temperaturmätaren på instrumentpanelen sakta kryper upp mot max, och precis innan max kör jag av till samma rondellplats igen för att låta den kyla av sig. Kylarvattnet jag fyllde på är borta och jag vet inte vad jag ska göra... Då materialiseras en TYP alkad kille ur intet. Senare presenterade sig denna människa som Jamie och han bestämmer sig för att kolla litet. Häller ner allt vatten vi har ner i kylaren samtidigt och bilen bara spottar och fräser och vattnet sprutar upp ur kylarlocket medan han lugnt stänger ventilkåpan med sin bara hand och säger litet lugnt "It's quite hot..." Han kollar runt i motorn (han verkade som han var mekaniker) och pratar massor. Han hittar i alla fall till slut att fläkten på bilen inte fungerar alls. Eller den snurrar om man snurrar manuellt men bilen i sig snurrar den inte. Och när man öppnade för att kolla säkringarna till bildatorn ser man hur den har smält. Så förhoppningsvis kommer mekanikern imorn bara säga att det var tt byta ut den. Snäll var han i alla fall. Otroligt snäll!

Nu ligger vi i sängen på ett motell, utan bil och med McDonalds i magen. Imorn kommer domen... blir det för dyrt så säger jag hej då till bilen och hyr en van i stället. Förhoppningsvis fixar sig allt dock..

Hej hopp grabbarna och tjejerna

Hej då Byron, utskriven Josie och ja till tatueringen...



Vad nu? Ja det är sant, jag vart skjuten igår. I bröstet av en lirare. Men det är lugnt jag klarar mig! Nej men vi Tarantio:ar detta. Slutet visat nu kommer början. Idag är dagen vi lämnar Byron Bay, road trip upp längs med guldkusten, försöka scora en nöjespark (KUUUL) och sånt. Får se om bilen klarar sig dock. Igår vart Josie äntligen utskriven. Hon är uppe och springer och är söt som vanligt igen och jag, ja... jag är inte skjuten. Jag bestämde mig för att tatuera mig. Och nu är det gjort! Tog en timme och en kvart och det var det mest smärtsamma jag upplevt. Det finns ingen bra jämförelse och jag fattar inte hur ni som tatuerar er mer än en gång kan någonsin tycka det är värt smärtan. Typ när man har en hyfsat medicinkunnig kompis som ska hjälpa en ta bort en riktigt ond sticka så han tar typ en pincett och eldar så den blir "ren" och bara kör på. Gräver och drar i huden medan man själv förväntas sitta knäpptyst och blickstilla. Ja men nu är det gjort... och jag är jättenöjd! Inte så mycket bad på en vecka men som sagt... jag är värd vila efter den där smärtan. Så japp, nu är det i alla fall hej då Byron och hej Australian high ways!


Smärta in progress.. denna tog jag mot slutet för att försöka distrahera mig själv. Det gick inte så jättebra om vi ska vara helt ärliga mot varandra..





Resultatet... 

RSS 2.0